torsdag 20 september 2012

Vilken skillnad!




Det är Elsas andra dag själv på nya dagiset. Jag har precis lämnat henne. Inget gråt, inget gnäll, inte ens lite vemod.
Istället halvspringer hon dit, skyndar att ta av kläderna själv och vinkar glatt i fönstret när jag går. Är det detta som alla föräldrar pratar om? Barn som bara vill till dagis och inte vill gå hem på eftermiddagen.
Ja Elsa gillar verkligen sitt nya dagis. Visst, jag kanske inte ska ropa hej än, det kan ju komma bakslag, men jag tror faktiskt inte det. Det känns otroligt skönt!

Men, hur kan det då vara sådan skillnad?

- Posted using BlogPress from my iPhone

5 kommentarer:

  1. Det är väl det där med det familjära. Jag anser inte att så unga barn behöver undervisning klassade i ämnen. Barn är nyfikna av sig själv och lär sig otroligt mycket under sina första år. De behöver trygghet och omtanke och givetvis få leka mycket. Det är ju hemskt om barn inte just ska få vara barn...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag håller fullständigt med dig! Men vem skrev dessa kloka ord?

      Radera
  2. Missade det... Jag kan ju inte göra inlägg annat än som anonym.

    /Tanja

    SvaraRadera