Att vila!

Det är väl så här man ska spendera de sista dagarna innan bebis tittar ut?!
Det är ju inte varje dag man är hemma helt själv. Huset ekar tomt men det är underbart skönt.
Det lär ju bli andra bullar sen. Det har jag förstått :) Så man borde verkligen passa på att njuta av det här. Men det är så svårt att bara vara...
Den här positionen har jag haft i ungefär tre minuter nu men undrar varför jag inte satte mig här tidigare. Nej för då passade jag på att skrubba duschen, köra några vändor med dammsugaren och hänga in lite tvätt. Tyvärr springer tiden iväg och nu är det dags att hämta Elsa.
MEN! Det var tre ursköna minuter.

Vad hände?

Dagarna fortsätter att gå i lugnets tecken. Idag har Elsa varit ledig från dagis. Vi har lekt, byggt pussel, tvättat mm.
I eftermiddag hade vi återbesök hon Elsas öronläkare. Det såg bra ut så nu är hennes öron friskförklarade. Skönt att hon slipper rör. Däremot tog jag upp hennes snarkningar och förstorade halsmandlar med läkaren och vips så är hon remitterad till Ängelholm för operation.
Hjälp! Ska vi verkligen söva lilla Elsa?
Läkaren sa att hennes halsmandlar var så pass stora så de måste reduceras. Känns bra då det säkert kommer lösa många problem för henne men det känns samtidigt läskigt att hon ska opereras.
Hur förklarar man det för en treåring?

Varför alltid detta boandet?

Garderoben är städad, städskåpet i hallen är organiserat, alla papper i köket är sorterade. Jag har gått igenom och rensat i källaren, badrumsskåpen är städade och köksluckorna är avtorkade och jag har bara varit ledig i TRE dagar.
Om detta drar ut länge på tiden kommer vi ha ett fantastiskt skinande och välstädat hem.
Men lika mycket som energin kommer till mig och jag fixar och donar, lika lätt försvinner den och jag blir otroligt sugen på en middagslur.

Visst är det skönt att gå hemma men ganska lätt blir jag uttråkad och måste ta tag i något projekt och ganska lätt går jag och Elsa varandra på nerverna. Det är inte helt lätt att underhålla henne hela dagar här hemma. Tack och lov ska hon på dagis imorgon och jag ska passa på att åka och hälsa på Lina och hennes lille nykomling. Så himla lyxigt att få åka iväg själv en stund.

V 39

Oj vad tiden springer iväg nu. Redan V 39 och endast två veckor kvar till beräknat.
Jag känner inte så mycket i kroppen förutom de sammandragningar som jag haft nästan hela graviditeten. Möjligtvis kommer de något oftare nu i slutet. Jag känner också varenda liten kroppsdel som rör sig under huden, det är riktigt trångt nu och det är inte speciellt skönt när en fot spjärnar ut.
Annars mår jag faktiskt väldigt bra nu. De flesta besvär som jag haft har konstigt nog lättat.
Idag är andra dagen av ledighet och det känns härligt att hela familjen är hemma en lördagsmorgon.

I eftermiddag ska vi på kalas hos Bastian som fyller 6 år. Stora killen nu! Kan inte riktigt fatta hur tiden kan gå så fort.

Hoppas ni får en bra lördag!

Yes!

Inga fler alarm, inga mer stressiga morgnar och inget mer tåg och bussåkande på ett bra tag framöver.
Idag gjorde jag min sista dag på jobb och det känns så skönt. Tack för de fina blommorna underbara kollegor.
Jag kommer sakna er!

Efter jobb blev jag även överraskad av Jimmie, Elsa, svärmor och Ronny med en god middag på stan. Tack för god mat och trevligt sällskap.

Nu har vi precis landat i sängen och jag håller tummarna för en bättre natt än den förra.

Sov gott!

Baka, baka...

Torsdag imorgon och min sista dag på jobb innan ledigheten. Kan inte riktigt fatta det själv. Känns overkligt att bebis kan komma när som. Men en underbar och härlig känsla har infunnit sig i kroppen.
Hur som helst så måste det ju firas imorgon på jobb så ikväll har jag och Elsa bakat.
Ni kanske kan gissa vad det blev?

Härliga söndag

Denna söndag började vi med frukost hos farfar och Marie. För första gången var Elsa själv där en stund medans vi körde och hämtade en fåtölj till vardagsrummet. Ett stort framsteg för Elsa, men å andra sidan så tror jag man kan lämna henne var som så länge där finns en tv och Disney junior.

I eftermiddag har vi grillat korv med familjen Nilsson och Alice och Elsa har fått leka. Mysigt som alltid!
Semesterplaner kom på tal och det känns gött att redan börja tänka på så här i februari.

V 38

Äntligen går jag in i vecka 38 och bebis räknas som fullgången. Nu kan hon komma när som helst även om jag tror det dröjer minst 3 veckor till.
Efter denna lördag har jag endast TVÅ arbetsdagar kvar på jobb. Heja mig nu!!!

Tänkvärt!

Du kan gå och klippa dig på en salong och betala 120 kr. Du kan få en färgning för under 400 kr. Kommer du bli nöjd ? Känner man sig mer nöjd bara för att det iallafall var billigt?
Hur tror ni att en salong kan ta 120 kr för en klippning, mitt i stan dessutom?
Har frisören ens en utbildning?
Idag kan vem som helst öppna en salong och börja klippa hår. Med eller utan utbildning. Jag hade inte velat bli opererad av en läkare som inte var utbildad eller åka med en taxichaufför som saknade körkort.
Nej! Det är dags att vi utbildade frisörer börjar stoltsera med våra yrkesbevis och att vi med gott samvete tar betalt för den tjänst och proffsighet vi utövar.

Ljust i stan

Jimmie och Elsa hämtade mig på jobb igår för en tur på stan. Det är ljusfest och hela stan lyser. Det blev ingen lång runda för det var ruggigt kallt men det vi såg var fint.
Det var ju även alla hjärtans dag, vilket nog inte kunde missas av någon. Överdrivet uppmärksammad dag kan jag tycka men visst blir man glad när man får ett fint hjärta.

Åter på jobb!

Idag är jag åter på jobb efter influensan. När man är mitt uppe i det tror man ju aldrig att man ska bli frisk men nu börjar livet åter komma tillbaka och helt plötsligt slog det mig att jag bara har en vecka kvar på jobb och endast tre veckor kvar till bf. Åh vad jag längtar nu!

Igår var vi hos barnmorskan, förhoppningsvis för näst sista gången. Allt var jättebra som vanligt och bebisen ligger nu så pass långt ner att barnmorskan knappt kunde känna huvudet mer. Låter ju positivt.

Väl hemma kurade vi upp oss i soffan framför Robin Hood.

Nattskräck?

Någon som haft barn med nattskräck??
För tredje gången på en vecka vaknar Elsa ca 1 timme efter att hon somnat. Hon håller ut armarna, skriker hysteriskt och ser helt vettskrämd ut. Det ser ut som om hon sett ett spöke eller som om hon har världens smärta. Vad vi än gör fortsätter anfallet och varar kanske fem minuter. Det hela slutar med att hon blundar och somnar igen.
Första och andra gången trodde vi hon hade väldigt ont någonstans och det var fruktansvärt att se henne så. Vi försökte trösta och få kontakt men hon tittade bara rakt igenom oss. Helt tom i blicken. Nu ikväll när exakt samma sak hände igen kunde vi ta det lite mer med ro och efter lite googlande har vi kommit fram till att det måste bara vara nattskräck. Eller vad tror ni?

Här sover hon lugnt igen.

Det ljusnar

Det har varit dålig uppdatering på bloggen i veckan men det har inte funnits någon ork till det. Både jag och Elsa har varit så dåliga och sist jag var så här dålig var för 8 år sedan så jag hade en rejäl lunginflammation.
Vad jag har förstått är vi inte ensamma om att ligga i influensa, känns som att hela Sverige gör det.
Det hela började för Elsa på söndagen uppe i Karlshamn med feber. Två dagar senare var det min tur. Frossa, hög feber och en hemsk hosta. I fredags fick jag penicillin då sänkan var så hög att det förmodligen gått ner i lungorna.
Jag har många gånger under dessa dagar undrat om man kan hosta igång förlossningen. Hela magen hoppar och nu har jag fruktansvärd träningsvärk. Häromkvällen fick jag regelbundna sammandragningar som gjorde ont men efter en dusch och Alvedon avtog dem tack och lov. Hade inte varit kul att föda med influensa.
Idag har både jag och Elsa varit feberfria och jag börjar se hur det sakta ljusnar. Tröttheten och hostan lär nog tyvärr sitta i ett par veckor. På torsdag är jag åter på jobb för min allra sista vecka innan mammaledigheten. Känns så tråkigt att jag har behövt vara borta så mycket nu i slutet men vad ska man göra.

Så mycket bättre men helt utslagen

Influensa?

Jag läser överallt att folk ligger hemma i influensa, men har hela tiden tänkt och hoppats att jag ska klara mig. Men det verkar tyvärr inte som det längre.
Idag är det 30 dagar till lillan är beräknad och om en vecka plus några dagar befinner jag mig i vecka 38 och då räknas bebis som fullgången. Att ligga med influensa eller ev en seg lunginflammation känns inte helt optimalt just nu. Därför har jag fått en tid till vårdcentralen i eftermiddag och kolla så det inte blivit något bakteriellt av det.
Inatt har jag hostat mest hela tiden och inte sovit många timmar. Elsa är också fortfarande febrig men relativt pigg ändå.
Åh jag som bara har två veckor kvar på jobb.. Känns inte kul att behöva avboka kunder så här på upploppet.
Men både jag och bebis får faktiskt gå först nu.

Fortfarande sjuk

Här hemma håller vi fortfarande sjukstuga. Elsas feber kommer och går. Ena sekunden hur pigg som helst och nästa helt däckad i soffan med nästan 40 graders feber.
Vi kollar film, dricker MER, äter pannkakor och isglass. När man är sjuk får man vad man vill.

Måndag

Denna härliga måndagsmorgon kunde varit lite bättre om inte Elsa fått feber igår. Men det får bli en innedag med massa mys istället. Vi är ju lediga alla tre idag så vi ska nog kunna hitta på något. Själv ska jag nog passa på att smita iväg till väla en sväng :)
Först lyxig frulle framför Dora!

Kakfat

Det råder total virkningshysteri i Karlshamn. Min syster har snöat in sig på att virka kakor.
Superfina är dem och gissa om Elsa också tycker det!

Vecka 36

Äntligen har vi gått in i februari. Tycker januari har varit en väldigt lång och tråkig månad.
Idag går jag in i vecka 36 och har fem veckor kvar. Kanske mer men förhoppningsvis mindre. Nu kan vi iallafall äntligen säga att bebis kommer nästa månad.
Just nu skulle jag kunna säga upp mig från den här graviditeten. Jag längtar så jag håller på att bli tokig. Längtar efter att få mysa med bebisen, efter att vara fyra i familjen, efter att få presentera henne för Elsa, men kanske mest av allt att få sova en god nattsömn utan toabesök.
Tålamodet tryter och humöret svänger. Känner inte mig som den bästa mamman och sambon just nu men jag lovar er det blir bättre.