Blåljus

Istället för hemmagjorda hamburgare blev det blåljusfärd in till sjukhuset.

Alltså vilken kväll...

Det hela började att Elsa lekte med en tidning och satte en massa klistermärke på sitt ansikte. Samtidigt stod vi alla i köket och stekte hamburgare. Precis när vi skulle äta hade vi alla klistermärken lite här och var och Jimmie, som höll Iris, frågade mig om Iris hade något i munnen. Jo det såg ut som hon tuggade på något. Dum som jag var tog jag in fingret i hennes mun. Jag kände ett klistermärke men lyckades inte få ut det. I nästa sekund började hon hulka och klökas. Hon kräkte upp allt hon hade i magen, kändes det som, men inget klistermärke. När hon trots det fortsatte att klökas så tyckte Jimmie vi skulle ringa 112. 

Utan att tveka skulle de skicka en ambulans.

När vi väntade på att den skulle komma fortsatte Iris att klökas och kräkas och tillslut kom det blod. Hon andades okej men verkade ändå irriterad av att det satt någonstans. 

I ambulansen in lugnade hon sig började må bättre. Ändå fick vi åka med blåljus på. 

Väl inne i undersökningsrummet konstaterade läkaren först att han inte kunde se det i munnen så han förberedde för första undersökningen. En slang ner genom näsan för att kunna undersöka halsen. Först fick hon ett bedövningsspay i näsan och för att det skulle rinna ner bad läkaren mig att lägga henne i knäet. 

Då ser jag det. Uppe i gommen ser jag det blommiga klistermärket sitta som en smäck. Vilken tur! 

Med en tång lyckades läkaren pilla ut det.

Hon har alltså satt det i halsen men förmodligen fått upp det när hon kräktes sista gången. Tur också att jag såg det så hon inte skulle sätta det i halsen igen. 

Äntligen kunde vi pusta ut och Jimmie kunde komma och hämta oss. 

Vilken måndagkväll det blev. Men nu har jag åkt ambulans för första gången iallafall.

Kontentan av det hela: en familj som redan var väldigt noga och försiktiga med alla småprylar blir nu ännu mer försiktiga, kanske näst intill frenetiska😃

Klistermärken är iallafall bannlysta för ett tag framöver.